Bloggarkiv Om mig Hästar
Hem
Om mig / Kontakt

Din tid kommer

Fy, vad jag saknar att vara i sporten. Jag är så taggad på framtiden med, förhoppningsvis, fina hästar- men just nu saknar jag verkligen att vara i sporten.

Det är ändå skönt, på något sätt, att komma tillbaka till denna känsla efter att mattan dragits undan under mina fötter och alla drömmar känts som bortblåsta. För helt ärligt, det är precis så det har varit. Jag lämnade Bahia på seminstationen under 2 veckor, mycket för att jag psykiskt inte klarade av att se henne. Jag älskar den där hästen över allt annat. Men att knappt kunna ta av täcket för att man ser den där triangeln utan att bryta ihop, att knappt våga säga hej till någon som går förbi för att man vet att man inte pallar ta snacken om planerna och framtiden. Jag menar, vilka planer? Alla planer som alltid varit är borta och det som varit mitt liv tillhör liksom inte längre mig. 
Jag har grävt ner mig i det där och situationen, men har valt att gå vidare nu. Jag kan fortfarande bryta ihop över att framtiden inte kommer att bli som planerad och det känns fortfarande som en kniv vrider om i hjärtat när jag tar av täcket och ser den där lilla triangeln på hennes rumpa. Jag väljer att bära vidare allt hon har lärt mig, det tankesätt hon gett mig som jag kommer att föra över på alla andra hästar i framtiden och framför allt lita på de människor som hållt min hand även när det gått åt helvete. Jag har fått mer klarhet i vilka som genuint bryr sig och vilka som brytt sig för att jag gynnat deras egen statsning. Tacksam över det och tacksam över att jag för första gången känner mig självständig.  

... Men att få sådana här bilder skickade till mig från Linn (där Bahia står på lösdrift) gör mig så glad. Hon lever det liv hon är värd och det hennes kropp klarar av- i en stor hage med en stor fin ligghall, där hon blir behandlad som den prinsessa hon är. Hon får gå några timmar utan täcke varje dag om det är fint väder, för att lufta sig lite ♥ Hon ser så välmående ut, och det gör mig glad. 

Nu är hon dräktig med Harlem D, och de uppfödare jag har pratat med tror att det är en fantastisk kombination. Belissimo som är väldigt ridbar tillsammas med Vivaldi och Donnerhall som även de är uppmärksammade för att ge ridbara hästar. Det kommer nog bli en spänstig sporthäst! 
Jag har även bestämt sig för vilken hingst jag ska betäcka med nästa år. Det får förbli en liten hemlis, men det känns bra att ha planer! Allt är klart med hingstägare och seminstation =) 
 
 KRAM på er, jag ska försöka börja uppdatera mer här! 
Trots att det inte finns mycket hästrelaterat som händer i mitt liv just nu så tror jag aldrig att det har varit så mycket tankar och känslor i min kropp som det är just nu. Det är nog kul att blicka tillbaka på. 

PS. medans jag sitter och knappar på detta inlägg spelas "din tid kommer" av Håkan Hellström i bakgrunden, och jag tror och hoppas att min tid kommer. Jag ska se till att min tid kommer! Andas och ha tålamod. Två saker som jag är fruktansvärt dålig på. 
 
 
 

Summering 2017

2017, vilket j*vla år. Både bra  och dåligt, här kommer en summering. 

Började jobba på Hogsta Ridsport där jag trivs superbra. Innan jag började här hade jag ingen som helst butiksvana, men jag känner att jag har kommit in i rollen riktigt bra och tycker att det är väldigt kul. Har fantastiska medarbetare och är i en miljö med satsande ryttare, tränare och topphästar. Det är värt väldigt mycket att få vara i den miljön. 
Nästan hela Hogsta- gänget (inkl. Oscar som är Marias hund och Siri i mitt knä som är Lussans lilla underbara skit ♥)

Falsterbo 2018. Årets höjdpunkt! Jag har en hel del vänner som flyttat utomlands för att jobba, bor i Skåne osv, och Falsterbo är liksom en samlingspunkt. Det är underbart och jag verkligen ÄLSKAR mina äkta vänner! Detta blandat med ridsport på högsta nivå, perfect match!  
Beslutades att Bahia triangelmärks, vilket har varit en känslomässig berg-och-dalbana.
Sömnlösa nätter, velande, ångest och allt vad det innebär. Det känns rätt i magen nu när jag ser henne luffsa runt i sin lösdrift med kompisar, men det har varit tungt. Mattan har dragits under fötterna på mig, det är drömmar och planer som bara har slocknat. Den framtid som jag hela tiden sett för henne och mig kommer aldrig att gå i uppfyllelse. Hon är min drömhäst på alla plan och både jag och mitt team trodde på henne i framtiden.
 
... lyckligtvis är hon dräktig! Hingstvalet detta år var självklart; Harlem D (Vivaldi - Donnerhall). Självklart känns det superroligt och jag är spänd över vad som (förhoppningsvis) ploppar ut i sommar. 

Omringad av människor jag gillar och har förtoende för kickar jag med glädje igång 2018. Jag har på känn att det kaske inte kommer att hända så mycket detta år, men jag kommer bygga en bit av en stadig grund att stå på inför framtiden. 



Aj, mitt hjärta

Igår knöt vi ihop säcken. Efter en process av velande, bollande med folk jag litar på och frustration fram och tillbaka är Bahia nu triangelmärkt och får bli världens finaste mamma på heltid. Det är inte med ett öga torrt jag skriver detta inlägg, fram tills detta ögonblick har man liksom levt på det där lilla, lilla (egentligen obefintliga) hoppet om att det kanske kan fungera. Man ljuger för sig själv och hoppet är verkligen det sista som överger en. Nu är det över, på riktigt. Det finns inget återvändo och det är bara att ta denna smäll och försöka komma igen, lite starkare. 

Bahia är en "once in a lifetime" häst och jag tror inte att jag kommer hitta en häst som henne igen. Vi passar med varandra som handen i handsken och hon är så otroligt lättlärd och obegränsad vilket gör att både jag och min omgivning verkligen trodde på denna häst. Tyvärr kommer jag aldrig få möjlighet att förvalta denna stjärna och visa världen vilken fantastisk häst det är. Det är så fruktansvärt tråkigt. Bahias resa som rid- och tävlingshäst är slut innan den ens börjat. 

Trots dessa två år av toppar och dalar, mer än 20 veterinärbesök på 1,5 år, all tid och pengar jag lagt ned på rehab, träning, vattenträning osv så är jag extremt tacksam över att jag gjort denna resa. Jag har lärt mig otroligt mycket och detta tänk kring hästar, fysiska förutsättningar och träning kommer jag bära med mig av resten av livet. 

Det kommer knyta sig i magen varje gång jag tar av täcket och ser den där lilla triangeln på rumpan ett bra tag framöver, men det är väl så det får vara. Bryt ihop och kom igen, gång  på gång. Jag kommer inte ge upp oavsett hur långt borta alla drömmar känns för tillfället. 
 
 

Jag får mycket frågor om vad det är för "fel" på henne osv, och jag kommer inte dela med mig till allt och alla om det. Grundproblemet är förändringar i kronleden som hon förmodligen fått av yttre trauma när hon var mycket liten. Detta upptäcktes då vi scint-röntgade hela högersidan på henne efter åtekommande hältor.  
 
Tack till alla som står bakom och stöttar. Ni vet vilka ni är och ni betyder allt ♥

Vid intresse eller frågor kontakta mig på erika-andersson@live.se