Bloggarkiv Om mig Hästar
Hem
Om mig / Kontakt

Tacksam.

Jag sitter och skrollar igenom en blogg där en tjej behöver ta bort din häst då den skadat sig allvarligt och plötsligt. Det är vidrigt och livet är verkligen inte rättvist. När jag skrollar igenom inlägg för inlägg, med en obehaglig känsla i kroppen, känner jag samtidigt så mycket tacksamhet. Trots att alla drömmar tagits ifrån mig och tusen tårar har fälts så känner jag så extremt mycket tacksamhet i att Bahia får fortsätta leva, och lever ett liv där hon är lycklig och kapabel till sin uppgift. Tacksam, tacksam, tacksam. BARA så oerhört tacksam. Jag kan se min bästa vän i ögonen, jag har gjort allt i min makt för att hon skulle fungera som sporthäst, men det räckte inte och att nu kunna ge henne ett annat liv är fantastiskt. 
 
 
 
 

Bahia på lösdriften

Hej på er, 

Jag var och hälsade på Bahia igår, hon är så tjock, glad och lurvig. Kom och hälsade på i 10 minuter, sedan var hon tvungen att dra (se bilderna). Blir så varm i kroppen av att se henne på så bra! 
Trots att allt fallit sönder så är jag så glad att kunna ge henne detta liv och ett nytt hem där de tar hand om henne så väl (självklart är det jag som äger henne- för att undvika missförstånd), men det är inte jag som tar hand om henne längre. 

Nu ska jag kila till IKEA för att köpa en skrivbordsstol. Hejdå! 

 

Din tid kommer

Fy, vad jag saknar att vara i sporten. Jag är så taggad på framtiden med, förhoppningsvis, fina hästar- men just nu saknar jag verkligen att vara i sporten.

Det är ändå skönt, på något sätt, att komma tillbaka till denna känsla efter att mattan dragits undan under mina fötter och alla drömmar känts som bortblåsta. För helt ärligt, det är precis så det har varit. Jag lämnade Bahia på seminstationen under 2 veckor, mycket för att jag psykiskt inte klarade av att se henne. Jag älskar den där hästen över allt annat. Men att knappt kunna ta av täcket för att man ser den där triangeln utan att bryta ihop, att knappt våga säga hej till någon som går förbi för att man vet att man inte pallar ta snacken om planerna och framtiden. Jag menar, vilka planer? Alla planer som alltid varit är borta och det som varit mitt liv tillhör liksom inte längre mig. 
Jag har grävt ner mig i det där och situationen, men har valt att gå vidare nu. Jag kan fortfarande bryta ihop över att framtiden inte kommer att bli som planerad och det känns fortfarande som en kniv vrider om i hjärtat när jag tar av täcket och ser den där lilla triangeln på hennes rumpa. Jag väljer att bära vidare allt hon har lärt mig, det tankesätt hon gett mig som jag kommer att föra över på alla andra hästar i framtiden och framför allt lita på de människor som hållt min hand även när det gått åt helvete. Jag har fått mer klarhet i vilka som genuint bryr sig och vilka som brytt sig för att jag gynnat deras egen statsning. Tacksam över det och tacksam över att jag för första gången känner mig självständig.  

... Men att få sådana här bilder skickade till mig från Linn (där Bahia står på lösdrift) gör mig så glad. Hon lever det liv hon är värd och det hennes kropp klarar av- i en stor hage med en stor fin ligghall, där hon blir behandlad som den prinsessa hon är. Hon får gå några timmar utan täcke varje dag om det är fint väder, för att lufta sig lite ♥ Hon ser så välmående ut, och det gör mig glad. 

Nu är hon dräktig med Harlem D, och de uppfödare jag har pratat med tror att det är en fantastisk kombination. Belissimo som är väldigt ridbar tillsammas med Vivaldi och Donnerhall som även de är uppmärksammade för att ge ridbara hästar. Det kommer nog bli en spänstig sporthäst! 
Jag har även bestämt sig för vilken hingst jag ska betäcka med nästa år. Det får förbli en liten hemlis, men det känns bra att ha planer! Allt är klart med hingstägare och seminstation =) 
 
 KRAM på er, jag ska försöka börja uppdatera mer här! 
Trots att det inte finns mycket hästrelaterat som händer i mitt liv just nu så tror jag aldrig att det har varit så mycket tankar och känslor i min kropp som det är just nu. Det är nog kul att blicka tillbaka på. 

PS. medans jag sitter och knappar på detta inlägg spelas "din tid kommer" av Håkan Hellström i bakgrunden, och jag tror och hoppas att min tid kommer. Jag ska se till att min tid kommer! Andas och ha tålamod. Två saker som jag är fruktansvärt dålig på. 
 
 
 

Vid intresse eller frågor kontakta mig på erika-andersson@live.se